Två hjul istället för fyra!

I helgen fick jag en ny cykel. Mamma ringde ett samtal och pappa rattade bilen och sen var det klart. Nu är den gråsvarta blixten min!
Söndagen bjöd på lite skönt väder och det var dags att provköra. Det fanns bara ett krux, Blixten saknade stödhjul! Men mamma var i allafall schysst och ringde faster Eva för att låna en sån där stödpinne som föräldrar kan hålla i. På onsdag skulle vi få den och till dess kunde vi ju hanka oss fram.

Efter en kvart fick mamma ringa faster Eva igen. Behövs inga stödpinnar här inte. Blixten och jag är ett! Se så vi susar fram bara! Ingen kunde vara stoltare än jag när Blixten och jag dessutom svängde tillsammans.

Jag har inte bara lärt mig bromsa och svänga, jag har lärt mig att det är lite mjukare att krascha i Axels tujahäck än i Söderbergs mur. Fast en gång på varje ställe räcker. Nu kraschar jag inte alls....

...eller ja...förutom den där brevlådan då... den som jag manglade i full speed när mamma och jag tog ett övningsvarv i området. Jag kom snabbt på att det är lättare att hålla balansen när man trampar hela tiden, men trampar man hela tiden i en nedförsbacke, ja... då går det undan kan man säga. Blixten och jag svischade fram i nedförsbacken! Jag trampade och Blixten for fram som en raket. Jag trampade ännu mer, för här gällde det att hålla balansen! Som tur var stod den där brevlådan på en mossmjuk gräsplätt. Det blev en trippel saltomotav över brevlådan och styret och så landade jag på plätten, phu! Lite änglavakt är bra att ha när man lär sig cykla på två hjul!
Nu blir det övning och träning på gatan först innan vi ger oss ut på några nya äventyr, mamma och jag.