Igår vart det klippt. Feber var borta men det var inte som vanligt ändå. Jag ville inte äta och i ett svagt ögonblick erkände jag att det var för att jag hade ont i halsen. Det skulle jag inte gjort. Mamma anade ugglor i mossen direkt. Hon vet att om maten dagis är så dålig att ingen äter utom en, så är det jag som är ätaren. Och hon vet att jag är en riktig hockeyspelare, en som tar hårda smällar utan en min. Klagar jag över halsont då blir det vårdcentralen direkt.
Så när doktorn frågade om jag hade ont i öronen och jag sa nej sa mamma till honom att titta ändå. Doktorn tittade. Det var rött. Pinne i halsen och sen blev det penicillin. Blä. Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi hittade vågen och mätaren på vägen ut. Kul, kul! Ja, för syrran och mig i allafall. Mamma såg inte så road ut när det var hennes tur.
Jag väger 21,6 kg och är 109 cm lång, syrran väger 10,7 kg och är 75 cm kort. Vad mamma väger ville hon inte säga, men det var mycket siffror på vågen. Pappa får vi leta upp en godsvåg till.
Jag som bara vill fortsätta matchen från förra helgen..... Vi har börjat träna syrran så att hon kan ta en plats i laget. Hon kämpar på, men hon är en morsgris. Eller linslus. Så fort mamma kommer med kameran springer hon av plan. Just en snygg hockeyspelare det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar