Lilla olyckskorpen!

Så tokigt det kan bli. Vi som bara skulle fira att det äntligen var klart. Mamma och pappa var tillbaka från Stora Målningen. Äntligen skulle vi göra något roligt tillsammans. Vem hade kunnat tro att det skulle kunna bli så tokigt av lite minigolf och glass? Var det en golfboll som gjorde det? Nej. Inte klubban heller. Inte brorsan heller för den delen.

Vi trodde först att Livet hade fått två elaka myggbett på tinningen. Antingen var det en rackarns elak mygga eller så var det något annat. Ingen vet, för Livet klagade inte en enda gång. Men hon hade gärna sluppit vårdsvängen. Först vårdcentralen och sen akuten. Akuten en fredagkväll hade mamma och pappa också gärna sluppit.

Inget ont som inte har något gott med sig heller. Livet darrar inte längre av skräck i vårdsvängen. Kanske för att det inte gjorde ont att hälsa på blårockarna och vitrockarna den här gången. Eller kanske för att hon var bekant med dem redan, sjuksyrran kände igen henne sen benbrottet förra året. Hmmm. Undrar om det var därför morsan fick fylla i skaderapport.....