Igår var vi på Mössebergs lekpark/djurpark och roade oss. Vilken härlig dag vi hade!Medan jag och pappa grillade korv var mamma och Livet och hälsade på kaninerna.
Där hade inte bara små söta riktiga kaniner och kaninbebisar utan även en träkanin på väggen med öppen mun. Mamma förklarade att man kunde ge bort sina nappar till kaninbebisarna som kanske behövde dem bättre. Livet tystnade - hon sa inte ett pip på hela vägen tillbaka till korvgrillen. Vad hon funderade!!Vi åt min förträffligt goda grillade korv och har huuur trevligt som helst!
När korven var uppäten sprang Livet tillbaka till kaninbebisarna, när hon gick in deklarerade hon " Jag är stor tjej nu, jag behöver inte min tutte längre!" och plupps så åkte tutten ner i tuttkaninens mun.
Mamma såg ut som ett förvånat frågetecken - vad hände där?! Skulle denna tutt-fixerade lillfisa bara sluta vara tuttfixerad så där??? Detta trauma vi alla gått och väntat på blev helt plötsligt ett icke-trauma och ett beslut taget av hennes höghet själv. Lika märkligt som Livet självt!
När vi kom till bilen efter vår dag visade sig att våran lill-tjej är mer beräknande än man kan tro. Hon var helt medveten om att hon givit bort den vita tutten. Men inte den ROSA. Den ville hon ha nu....
Mamma och pappa, som hunnit snacka ihop sig under lekaktiviteterna fann sig snabbt. De skulle minsann hoppa på det här tåget när de hade chansen. Den rosa tutten är för evigt borta. Livet surade men inte mer än att man fattade att hon också insåg att tutt-tåget gått liksom...Vår lilltjej har blivit stor! Ingen blöja och ingen tutte längre.
1 kommentar:
Tänk att eget beslut gör sån skillnad ;-)
Kramar från Krokstorp
Skicka en kommentar