Klassfotboll - dagen jag både längtat efter och bävat för. Underbara superroliga fotboll med mina kompisar - men MATCH och MED PUBLIK! Stor ångest. Planen var att köra min vanliga strategi och börja dagen med att sätta mig på tvären för att slippa vara med. Jag muckade och muckade men mamma och pappa bara duckade. Inte en gång nämnde de KLASSFOTBOLL - fastän jag försökte på alla sätt och vis få dem att försäga sig och säga ordet så att jag kunde bryta ihop. Nä, det blev inte riktigt som jag tänkt - som tur var. Pappa satte på mig fotbollskläder och BAR ut mig till bilen. Och mamma propsade inte alls på att jag skulle spela - däremot var det viktigt att vara en bra kompis och vara där och stötta sina kamrater. Utpressning.På Skarahov tog kamraterna vid. De behövde ju mig. Det är viktigt att vara en bra kompis så jag gav med mig. Var inne de två sista minutrarna på första matchen, gjorde en målgivande passning till Philip och segern var vår. Sen fortsatte det så. Jag slet som en hund. Var både forward, mitt och back i samma match. Spelade upp bollen och passade mina skjutglada spjutskyttar Anton och Philip.
Tredje matchen spelade vi i ösregn men suporterklacken var oss trogen. Med paraplyer och regnkläder hejade dom fram oss allt de kunde.I sista matchen fick jag min syssling Gabriel i motståndarlaget. Vi har aldrig träffats - som jag vet i alla fall. Men jag gav honom en match - med råge. Här i närkamp.
De hade inte klarat sig utan mig. Inte med det resultatet i alla fall. Med Antons och Philips hjälp och med Albert i målet var vi grymma. Vi gick obesegrade ur turneringen - 3 segrar och sista matchen oavgjort - Gött!
