Kungen av mod, kungen av Skarahov!!

Klassfotboll - dagen jag både längtat efter och bävat för. Underbara superroliga fotboll med mina kompisar - men MATCH och MED PUBLIK! Stor ångest. Planen var att köra min vanliga strategi och börja dagen med att sätta mig på tvären för att slippa vara med. Jag muckade och muckade men mamma och pappa bara duckade. Inte en gång nämnde de KLASSFOTBOLL - fastän jag försökte på alla sätt och vis få dem att försäga sig och säga ordet så att jag kunde bryta ihop. Nä, det blev inte riktigt som jag tänkt - som tur var. Pappa satte på mig fotbollskläder och BAR ut mig till bilen. Och mamma propsade inte alls på att jag skulle spela - däremot var det viktigt att vara en bra kompis och vara där och stötta sina kamrater. Utpressning.


På Skarahov tog kamraterna vid. De behövde ju mig. Det är viktigt att vara en bra kompis så jag gav med mig. Var inne de två sista minutrarna på första matchen, gjorde en målgivande passning till Philip och segern var vår. Sen fortsatte det så. Jag slet som en hund. Var både forward, mitt och back i samma match. Spelade upp bollen och passade mina skjutglada spjutskyttar Anton och Philip.


Tredje matchen spelade vi i ösregn men suporterklacken var oss trogen. Med paraplyer och regnkläder hejade dom fram oss allt de kunde.






I sista matchen fick jag min syssling Gabriel i motståndarlaget. Vi har aldrig träffats - som jag vet i alla fall. Men jag gav honom en match - med råge. Här i närkamp.



De hade inte klarat sig utan mig. Inte med det resultatet i alla fall. Med Antons och Philips hjälp och med Albert i målet var vi grymma. Vi gick obesegrade ur turneringen - 3 segrar och sista matchen oavgjort - Gött!

Snabbt och lätt, vem hade kunnat tro?!

Igår var vi på Mössebergs lekpark/djurpark och roade oss. Vilken härlig dag vi hade!

Medan jag och pappa grillade korv var mamma och Livet och hälsade på kaninerna.

Där hade inte bara små söta riktiga kaniner och kaninbebisar utan även en träkanin på väggen med öppen mun. Mamma förklarade att man kunde ge bort sina nappar till kaninbebisarna som kanske behövde dem bättre. Livet tystnade - hon sa inte ett pip på hela vägen tillbaka till korvgrillen. Vad hon funderade!!



Vi åt min förträffligt goda grillade korv och har huuur trevligt som helst!







 När korven var uppäten sprang Livet tillbaka till kaninbebisarna, när hon gick in deklarerade hon " Jag är stor tjej nu, jag behöver inte min tutte längre!" och plupps så åkte tutten ner i tuttkaninens mun.

Mamma såg ut som ett förvånat frågetecken - vad hände där?! Skulle denna tutt-fixerade lillfisa bara sluta vara tuttfixerad så där??? Detta trauma vi alla gått och väntat på blev helt plötsligt ett icke-trauma och ett beslut taget av hennes höghet själv. Lika märkligt som Livet självt!

Vår härliga dag i parken fortsatte, vi lekte och hade roligt!

Rutschkana - inga sura tutt-miner, bara skoj!


När vi kom till bilen efter vår dag visade sig att våran lill-tjej är mer beräknande än man kan tro. Hon var helt medveten om att hon givit bort den vita tutten. Men inte den ROSA. Den ville hon ha nu....

Mamma och pappa, som hunnit snacka ihop sig under lekaktiviteterna fann sig snabbt. De skulle minsann hoppa på det här tåget när de hade chansen. Den rosa tutten är för evigt borta. Livet surade men inte mer än att man fattade att hon också insåg att tutt-tåget gått liksom...

Vår lilltjej har blivit stor! Ingen blöja och ingen tutte längre.

Nytt år och nya vårdbesök!

Vi avslutade 2013 tillsammans med Baselusken. Han kom redan på julafton till pappa, efter ett par dagar kom han till mig, sen mamma och Livet. På nyårsafton trodde vi att han hade gått, men tji fick vi. Nyårsdagen låg Livet på sofflocket hela dagen. Det hade kanske inte varit konstigt om hon varit vuxen och hällt i sig en massa vuxendricka på festen - men det är väldigt märkligt när det handlar om Buslivet.
När vårdcentralen öppnat droppa mamma och pappa mig hos Caroline och åkte dit med Livet. Ingen av oss anade då vilken vårdkarusell det skulle bli! Först vårdcentralen, sen vidare till KSS. Där skulle de ha kissprov av Livet. "Jag kissar bara hemma!" deklarerade Livet. Sen började Viljans och Listens kamp. Mamma stod för listen i form av pysselbok, festis, läsk, isglass och rinnande vatten. Livet stod för viljan, den envisa viljan. Pappa stod för supporten och glasshållningen. Efter 2,5 timme på toalettstolen, efter att benen börjat domna och göra ont och när pappa var i väg för att köpa godis för att Livet inte skulle somna där på toastolen, då vann listen till slut. Livet sken upp och var nog lite lättad hon också "Nu kommer kiss!"

Tyvärr var det inte sista vändan för Livet på KSS den här dagen, men det visste hon som tur var inte då....