Igår var det mamma och pappas tur att vara på dagis och jag fick vara hemma med farmor. Utvecklingsamtal. Mamma frågade mig innan om det var något som jag tyckte att de skulle prata med fröken om. Jag svarade att jag tyckte att hon skulle berätta för för fröken hur snäll jag är och att jag hjälper till mycket hemma. Det gjorde hon nog också för när hon kom hem var hon stoltare än tuppen och nästan sådär jobbigt kramig och pussig. Samma gäller för Livet, jag gör mitt bästa för att fostra henne in i ledet. Hemma hos oss börjar ju som bekant barnarbetet tidigt. Hon kämpade på tappert med skottespaden i snön lilla Livet får jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar