Alla tomtar tipptappar inte!

Idag var det luciamorgon på dagis. Hela förskolan firade tillsammans utomhus, mammor och pappor och hela konkarongen.
Vi hade övat så mycket att jag sjöng alla sånger för mamma i godnattsång kvällen innan. Hela repertoaren drog jag och tur var väl det. För i morse - när det var skarpt läge - vaknade jag på FEL SIDA!! Gör man det så blir ALLTING fel den dagen och så blev det idag.

Luciatåg var inte att tänka på, jag ställde mig bakom leksakskjulet tills det var över och fritt fram igen. Ett fel kommer sällan ensamt på en fel-sida-dag och det hann inte bli lunch innan nästa fel hände. En pulka i huvudet. Blod och plingeling till pappa och raka vägen till doktorn. Det gör lite ont att få en pulka i ögat men jag hade milimetrarna på min sida den här gången.

Inget ont som inte har något gott med sig. Jag fick en bonuseftermiddag med pappa i pulkabacken, det kunde vara värt en droppe blod eller två!


Änglar och glorior

Igår var det mamma och pappas tur att vara på dagis och jag fick vara hemma med farmor. Utvecklingsamtal. Mamma frågade mig innan om det var något som jag tyckte att de skulle prata med fröken om. Jag svarade att jag tyckte att hon skulle berätta för för fröken hur snäll jag är och att jag hjälper till mycket hemma. Det gjorde hon nog också för när hon kom hem var hon stoltare än tuppen och nästan sådär jobbigt kramig och pussig.

Samma gäller för Livet, jag gör mitt bästa för att fostra henne in i ledet. Hemma hos oss börjar ju som bekant barnarbetet tidigt. Hon kämpade på tappert med skottespaden i snön lilla Livet får jag säga.

Tillbaka - på bloggen och på bobben!

Så var man tillbaka efter ett lååångt uppehåll. Du undrar kanske vad jag har haft för mig? Tja, kanske bestämmer jag mig för att ge ut en årskrönika. Vi får se, häng kvar!

I helgen blev jag bönhörd av snögudarna, de öppnade himlen och släppte ner allt på ett och samma ställe - hos mig! Säkert 30 cm medan jag sov. Helt galet! Ögonen poppade nästan ut när jag tittade ut på morgonen, WOW! Det var knappt att frukosten hanns med, bobben stod ju där otålig i garaget och väntade!
 Medan vi bobbade och pulkade kom det lika mycket snö till - hos mig! De som var några mil bort fick inget, jag kände mig utvald!

21 dagar kvar till Jul. Jag har stenkoll på det i år för jag följer julkalendern och öppnar luckor. Mamma tog fram almanackan och förklarade hur det hängde ihop med luckorna. Jag har stenkoll, så länge jag inte snurrar till det med luckorna förstås.
Mamma frågade mig om det var jag som smygöppnat luckorna i kalendern. Jag har börjat få en bra känsla för när man kan dra en vit och när man ska hålla sig så nära sanningen som möjligt
"Mamma, OM det var jag som gjorde det så såg jag inget i alla fall, jag blundade hela tiden medan jag tittade!"

PS, det vore roligt att veta om jag har några läsare kvar, kommentera gärna, det uppmuntrar!