fläskläppar och dubbelsängsrugby

Det går vilt till i mammas och pappas säng på nätterna, Nästan som en rugbymatch, bortsett från att mamma får sätta in tutten och klappa syrran i rumpan en gång i kvarten. Ömsom skavfötter, ömsom H-formation ligger vi. Ingen natt är den andra lik.

I natt lyckades Livet ta sig förbi både mig och pappa och landa med kind och läpp i golvet. Då vaknade hon ju förstås och vi med. Jag kan inte låta bli att tänka att om man kan ta sig förbi två så stora backar - sovandes- ja då är man en given forward.

Efter nattens match började syrran dagen med en rejäl fläskläpp och ett stort blåmärke på kinden.  Men det är ju inget som stoppar en forward.

Friska till påsk!

Den gångna månaden har varit en baseluskens månad. Fy vad trötta vi är på de små bacillrackarna! Jag som inledde med halsfluss och det pärkiga medicinen för sisådär en månad sedan trodde att jag fått min beskärda del - men icke! Först ut andra vändan var syrran, sex dagar var hon ett sorgligt kapitel det lilla livet. Och på den sjunde dagen, ja då var hon piggare, men då hade bacillen bara vandrat vidare - till mig och pappa. Inte kul.  Morsan rådde baselusken inte på - men vem gör det egentligen?


Lagom till påsken kunde vi så äntligen känna att baselusken lämnat oss, men det tar på krafterna att ha långbesök. Möra i pälsen var det riktigt skönt att få byta miljö (och kock) en stund och åka hem till farmor och farfar. Äntligen något på tallriken som smaklökarna gillade!

Om min aptit går på sparlåga just nu, så är det raka motsatsen med syrran. Kokta ärtor och majs står förstås överst på listan men det händer att vi ertappar henne med fingrarna i syltburken också. Bokstavligen. Kladdas!