När jag var tolv dagar gammal såg det ut så här om kvällarna hemma hos oss. Begrep de vad jag ville ha sagt? Nä ingen förstod, inte mamma och pappa, inte sjukvårdsupplysningen, inte ens min snälla BVC-tant Elisabeth förstod mig...
Kvällarna slutade alltid på samma sätt. Varenda kväll i flera månader var pappa och jag i köket och lyssnande på Winnerbäck tills jag gav upp och somnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar