Surfers paradise

Att få en syster är ju rena semestern! Vi fördriver dagarna med att vara i lekparken timmavis, pappa och jag har grabbeftermiddagar och går på hockeymatcher och idag var vi i badhuset hela gänget. Det blev nästan en heldag där så roligt var det. Jag ägnade nästan hela tiden åt att öva på min surf. Den satt riktigt fint till slut måste jag säga.

Är det så här bra att bli storebror kan jag tänka mig några systrar till!

och så här kul tyckte lillasyster att det var på badet...

Tidernas upphämtning

Lillsyrran föddes mitt under VM matchen i handboll mellan Sverige och Krotatien. Det fick morsan och farsan veta så fort de kom in, för den ena barnmorskan hade sin son med i laget. Helt plötsligt var han son till dem allihop. Stackars kille, ett helt kollektiv av barnmorskor till morsa... Barnmorskorna var helt tossiga och de var helt övertygade om att även lillasyster skulle bli handbollspelare. Nåväl, det gick ju bra för både lillasyster och för landslaget den kvällen.

Igår var det så dags igen. Lillasyster skulle bli utskriven från BB och landslaget skulle spela semifinal. Landslaget gick det sämre för, den där upphämtningen de hade behövt var det istället min syster som stod för. Lillasyster vägde ut på 2832 g, det ni!

Spöknätter

Ett mer passande namn på lillasyster hade varit Labolina. Hon har varit uppe och spökat HELA natten. Eller ja, spökat och spökat, så vidare värst skrämmande är ju inte det de där smackande ätljuden direkt... men det har jag inte hjärta att tala om för henne.... - än.

Jag är dock rätt nöjd över att jag fått ur henne de där bantningsfasonerna. Hon har fattat vad som gäller hemma hos oss kan man säga. Pappa är grymt imponerad, han förstår inte hur hon kan äta så mycket. Hon kan ju äta mer än vad han kan! Och det är ju ingen dålig bedrift....

På förmiddagarna är hon harmonisk det lilla livet, då ligger hon i sitt köksfönster och lapar sol. Ser lite gutt ut...

Mamma suckar lite och undrar varför hon inte äter mer på dagarna istället. Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om mamma så jag la huvudet så sned, hakan i handen och sa

- Så kan det vara ibland mamma.

Syster yster har kommit!

Men i ärlighetens namn är det inte en särskilt yster syster jag fått. Man kan knappast säga att hon är livlig, ändå säger de att hon heter Livia - knasigt! Söt är hon i alla fall min lilla syster och så är jag ju glad att hon ÄNTLIGEN ville komma ut ur mammas mage! (och så hade hon den goda smaken att ha med sig en present hem till sin bror!)

När hon väl bestämt sig gick de undan må ni tro! Pappa lagade mat när mamma kom och sa att vi nog skulle ringa farmor o förvarna lite... Sen gick det undan, hann inte ens äta upp min fläskotlett innan de var väck!
Vem kan trot när man ser den sömntutan....

Liiiten är hon också, så liten att hon drunknar i alla mina gamla bebiskläder. 2870g och 49 cm när hon kom ut. Sen gjorde hon som jag hört att alla tjejer gör - bantar - för när hon kom hem vägde hon bara 2690g... Men jag ska nog få ordning på henne ska ni se. Ska visa henne hur man gör hemma hos oss!!!

Vem räddar pappa?

Idag har jag varit väldigt bekymrad. Imorse - idag imorse - ringde jag pappa på jobbet för att fråga en sak. Då kunde inte han prata för han satt fast i ett möte. Hela dagen har detta gnagt i mig. Jag frågade mamma.

- Vem ska rädda min pappa?

Hur menar du undrade mamma.

- Ja, pappa sitter ju fast! Någon måste ju rädda honom så att han kan komma hem till mig.

Mamma försäkrade mig om att pappa skulle komma loss från mötet och bli utsläppt från jobbet. Men jag kunde inte riktigt släppa det ändå. Vi pratade om det flera gånger under dagen mamma och jag.

Till slut så kom han faktiskt hem och då var jag bara tvungen att fråga honom.

- Pappa, vem var det som räddade dig?

Hur menar du undrade pappa.

- Ja, vem var det som räddade dig när du satt fast, så att du kunde komma hem till mig?

Först ville inte pappa erkänna att han suttit fast och blivit räddad, för han påstod att det var jag som hade sett till att han kommit iväg hem när jag ringde på eftermiddagen. Men den gick jag inte på. Så då fick han erkänna att det var chefen som släppt loss honom. Tur det!

Kalasfeber!

I morse - idag imorse - vaknade jag med hela fejat rött av nässelutslag. På ryggen med. Vad nu då? Jag har ju inte ätit tomat!! Mamma börja grunna... vad kunde det vara nu jag inte tål då?

Mamma ringde doktorn och vi fick tid på förmiddagen - idag i förmiddag. Efter att ha träffat doktorn blev vi lite snopna både mamma och jag. Besöket slutade med att jag fick sjukskriva mig från dagis resten av veckan och så fick vi gå och köpa medicin. Vem hade kunnat trot?!

Tanten som blandade medicinen sa att den var äcklig och med fördel gavs tillsammans med isglass! Gillar den tanten... Vi åkte och köpte min gröna favvoglass och sen hem.... Pigg e lin - så passande! 3 gånger om dagen ska jag medicinera, hade gärna gjort det oftare med det går inte morsan med på.

När pappa kom hem berättade jag för honom om min sjukdom

- Pappa, vet du, jag har kalasfeber!!

[kalasfeber = scharlakansfeber]