Vidalin kämpade tappert med mig och morsan där bak i pulkan. Han kämpade så mycket att han blev alldeles blöt av svett.

Skilo fick upp flåset han med. Han sprang i full galopp bredvid oss och gjorde allt han kunde för att få stopp på vår framfart och rädda oss. Jag och morsan fick gömma våra händer och säga "Aja - baja" för att han inte skulle lyckas.

När vi åkt färdigt tyckte morsan att vi skulle klappa "Ville" och och tacka för att han dragit runt oss så tappert, men då hade jag redan upptäckt en annan attraktion på gården - TRAKTORN! Dessutom kunde morsan gott sköta tackeriet själv, jag menar, det var nog inte jag som var största orsaken till att Ville var alldeles blöt av svett - om man säger så....