
Nästan varje gång jag träffar mormor tar hon fram saxen. Det är så där lagom kul ska jag erkänna. Eller helt ärligt, inte kul alls. Men jag försöker hålla masken - för jag tror hon blir ledsen annars. Och så får jag ju samma frisyr som morfar - både på huvudet och på bröstet. :0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar