Samuel fyller 1 år

Idag har jag fyllt 1 år. Det är roligt att fylla år. Synd att man bara får göra det en gång om året....
Började dagen med frukost och presenter. Sen blev det förevigande hos fotografen, som hade en skratt-tant till hjälp. Hon sprattlade och tjohade och studsade runt så svetten sprätte. Vem kan låta bli att skratta då...

Efter förevigandet knallade vi runt i högsommarvärmen ett tag innan vi gick hem och fixade för kalaset. Klockan 15 kom hela gänget. Felix, Kasper, Emma och så Kusin Loui givetvis. Och så deras föräldrar förstås.. Och så NN som inte tittat ut ur tant Saras mage än. Men den lirarn tittar nog snart ut för det börjar se rätt trångbott ut där nu...

Tack allesammans för att ni ville komma på mitt kalas och tack alla som jag fått så superfina presenter av! Det var den bästa 1-årsdagen någonsin!!!!

Samuel börjar dagis

Nu är mina två inskolningsveckor på dagis avklarade. Förutom dagis, fröknarna och alla de andra barnen har jag även fått stifta bekantskap med skor, galonbyxor och sandlåda. Det där med skorna var lite trixigt, morsan fick leta ett tag innan hon lyckades hitta ett par som passade. Galonisarna ja, de är ett varmt kapitel för sig. Och sen var det sandlådan, den är alla tiders den!

Den här fina bilden har mamma tiggt till sig av mina fröknar. Den tog de på dagis och satte upp på anslagstavlan. Snacka om välkomnande!

Spök i maskinen

Den här gången är det inte mitt fel att det dröjt så mellan inläggen. Vi haft spöken hemma. Och då menar jag inte Laban och Labolina i min spjälsäng utan RIKTIGA spöken. De bor i den externa hårdisken vi införskaffat. Förra veckan när morsan lagt över familjens samtliga foton och filmer på disken för att tömma datorn så bestämde sig spökena för att lattja lite med henne. Morsan tjuter högt när hon upptäcker att alla fotomappar är borta. Farsan trodde hon skojade, men han kunde inte heller hitta dem. Inte farbror Ruben heller, som är dataproffs. Borta, väck, nada! Inte visste jag att mammor kunde böla så mycket. Shit man.....

Men så efter en vecka tyckte spökena i maskinen att det var dags att sluta plåga min ledsna mamma. Och simsalabim, så var hela filträdet tillbaka igen! Tack spöket! Tack för att du återställt husefriden och bloggfriden. Tack, tack!
PS. Nu får du spöka så mycket du vill för morsan kastade sig över CD-brännaren när du spökat tillbaka korten igen.

Knoppen ska ha sitt

Det var inte bara min stegträning som inleddes under mina dagar på ostkanten. Påbörjade mina litterära studier också. Varje dag ägnade vi en stund åt att studera den lokala dagspressen.

Tillbaka från ostkanten

Då är man hemma igen efter en vecka på ostkanten. Började min ostvecka med ett steg och avslutade med tre. Rena träningslägret kan man säga. Var ju där för att träffa mormor och morfar, så kunde ju inte bara ägna mig åt min träning. Men jag tycker att jag kombinerade det rätt så bra. Som när jag övade tresteg till exempel, då charmade jag mormor med väldoftande blomster samtidigt. Tre steg till blomkrukan och tre steg till mormor. Här är killen som kan göra två saker samtidigt!