Jag skötte mig strålande, svarade på alla BVC-tantens frågor, hoppade på ett ben, ritade streckgubbe, geometriska figurer och mitt namn. Man kan tycka det var nog där men så lätt skulle det inte gå. Jag visste det sen innan att det skulle bli 6-års spruta också. Arvid och Simon hade berättat allt. Jag hade hållit det för mig själv för att inte oroa mamma. Det var dags. Ärmen kavlades upp, jag fäste blicken och sen bet jag ihop. Mamma sprack nästan av stolthet över min tapperhet och min duktighet. Det gick fort men när det var över var vi så nöjda och lättade alla tre, jag, BVC-tanten och mamma, att vi glatt och snabbt vinkade hejdå och avslutade besöket fortast möjligt medan allt var så bra. Fast vi hann inte gå så vidare värst långt innan jag kom ner på jorden.... "Men mamma! sa hon inte att jag skulle få present också?" Mamma vände om snabbare än tekoppskarusellen "Klart du ska ha din present Samuel, vi går tillbaka!" BVC tanten kom snabbt ner på jorden hon också och flög på presentlådan "Käre barn, klart du ska ha present!" sa hon. "Du får tre!". Nöjd gick jag därifrån med penna, pennvässare och linjal.
