Kalas, kalas, kalas!

Februari är Stora Kalasmånaden. Vi tjuvstartade Stora Kalasmånaden med att fira syrran i månadsskiftet och sen fortsatte vi kalasandet med mamma, Kasper, farmor och morfar och idag kalasade vi Jonathans bebba - Josefin. Morfar kalasade vi modernt - på distans. Farmor kalasade vi lite oväntat - för henne. Hon blev VÄLDIGT överraskad.






 Det bästa med farmors kalas var nog köttbullarna, badet och kusin Loui. Han lärde mig coola tecken, tricksigt.

Frågar ni syrran vad det bästa med farmors överaskningskalas var så  svarar hon graranterat "De första stegen ute i det fria!". Och vilken debut sen, många små steg blev det. Syrran lufsade på närmare 500 m. Översätt distansen till bebisfötter och bedriften närmar sig maraton! Livet fick också hänga med till badet efteråt och simträna några timmar. Om jag inte lyckas göra hockeyspelare av henne så skulle kanske Thriatlon kunna vara något för bebba. Min gamla trehjuling står ju där i garaget och väntar på henne...

Kaspers kalas!

Idag har vi varit på Kaspers 4-års kalas! Vilket dunderkalas, det roligaste på länge! Kasper, Emma, Leo, Tess, jag och syrran, hela ligan var samlad - och vi körde hårt! Tur att inte Kasper har ett sånt där dagisöra hemma.... det hade nog varit ganska rött i så fall....tjoho.

Syrrans lycka bestod i att hon lärde sig klättra upp och sätta sig på en stol. När hon väl lyckats ta ögonen ifrån Tindra så var det stolen som stod för det stora nöjet på kalaset för hennes del. Så kan det vara, alla är vi olika...

[Min annars så fotointresserade mamma glömde kameran (!), så ni får hålla tillgodo på en mobilbild av syrran och stolen så länge. I inväntan på mer fartfyllda bilder från Kaspers mamma....]

sportlov!

Sportlov, det är då man ska prova på nya sporter. Skidor, skridskor, fotboll och allt det där är ju gammal skåpmat så farsan fick ta ut svängarna lite den här gången. Det gjorde han. Han slutade till och med tidigare från jobbet för sakens skull.

Bowling! Jag vann! Naturbegåvning där med såklart.








Ssschhh, säg inget till farsan, men hemligheten är att vara ett med klotet.

Picasso vs Monet

Det händer nya grejer härhemma varje vecka. Den här veckan har vi lärt syrran att måla. Vi utrustade henne med bebis-kritor och papper och i sann picassoanda satte hon igång. Det började hur bra som helst... Vi anade framtida vernissage jag och morsan... men...



...men sen urartade det rätt ordentligt. Picasso bestämde sig för att bättra på min målning istället.... DET gillar vi INTE!

Högt över (boll)havet!

Vid frukosten frågade mamma vad jag ville göra idag. Jag vill åka till Leklandet sa jag. Mamma skrattade, och vet ni vad! Min luriga mamma hade redan planerat in det. Hon hade redan lurat ihop sig med Jonathan och Josefines mamma. Yieppieee! Hur kunde hon veta?! Min mamma måste vara synsk....

Jag och Jonathan lekte i klätterborgen så svetten lackade. Efter lunch upptäckte vi bollkrigscellen i klätterborgen. Man kunde skjuta bollar och kasta bollar och klättra och åka rutschkana, alltihop på samma gång. Himmelrike!

Syrran tyckte bebisarnas bollhav var himmelriket. Bollkänsla har hon helt klart det lilla Livet. Det finns hopp om det. Jag ska nog se till att göra en riktig fotbollsspelare av henne. Eller kanske hockeyspelare. Vi får se....