Lillasyster artar sig tycker jag. Det börjar bli lite mer drag i henne nu. Hon skrattar när jag pratar med henne, och det är ju bra. Hon har också modifierat sin lek med tygblomman lite. Nu när mamma och jag spelar hockey så ligger lillasyster inte längre och bara pratar öronen av den stackars prasselblomman. Hon har trappat upp det hela lite och gör nu sitt bästa för att mosa sin blomma. Ja, ja, bara hon är nöjd så att jag får spela hockey med mamma så funkar det för mig.Mamma är också nöjd, för hon tänker att om hon spelar hockey med mig nu så kanske hon kan följa med mig till Toronto sen, lite längre fram....









