Retrohelg med klackarna i taket

I helgen har jag sovit borta för första gången. Eller ja, så mycket sova blev det förstås inte, vi var ju på 30-års kalas jag, mamma och pappa. När man är 30 år så är man GAMMAL. Så gammal att alla gästerna skulle ha tidsenliga kläder på sig. Det betyder kläder från nittonhundrahedenhös, 1978 närmare bestämt. Även en 2000-talare som jag följde modet för kvällen, och vet ni, jag tror jag var snyggast! Jag var i alla fall den enda som lyckats matcha mössan med hängselbyxorna....

Coola killar!

Nu när Vinter Kräksjuka, Kryckorna och RS Virus har åkt och lämnat oss ifred har jag äntligen fått träffa mina kompisar igen. Den här gången var det extra roligt för ALLA var där. Till och med Morris, som varit bortrest sen i början på december.

Han säger att han varit hos sin mormor och morfar, men det tror jag inte på. Morris den lilla tarmen, en månad yngre än mig och nästan två yngre än Olle, har vuxit om oss allihop! Han måste varit på något sitt-och-jäs-läger eller något!

Här posar vi, Morris, jag och Olle. Pappa tyckte att vi var ena riktiga tjockisar alla tre...

Hjälp med träffsäkerheten

Nu när jag kommit underfund med den där gröten, kan det inte gå snabbt nog. Problemet är bara att mamma och pappa är så lååångsamma! Och så har de svårt med träffsäkerheten också. Jag kommer med glada (läs förbaskade) tillrop för att de ska skynda på lite och så gapar jag så stort jag bara kan för att hjälpa dem träffa rätt....

... och ÄNDÅ missar dom! Fast det straffar sig självt, det är ju mamma som får torka bort gröten bakom öronen på mig.

Kommer ni ihåg mina ljusblå badbyxor med volang? Nu har dom gjort det igen!! Häromdagen kom pappa hem med en ljusblå haklapp.... med två förälskade giraffer på!!!!!! Kolla!

Samuel - Den glada lilla hanteln!

Så här kan det se ut när jag arbetar. I mitt jobb som hantel och personlig tränare är det inte bara viktigt att öka hantelvikten i rätt takt utan också att peppa pappa på ett bra sätt. Det gör jag med glada tillrop så att han gör de där 5 extra upprepningarna, som han egentligen inte orkar med.

Samuel på nya smakäventyr

Neeej, inte den där rackarns skeden igen! Vi har ju gjort det där redan idag - vid lunch - har ni glömt det? Potatisen var lika äcklig idag också. Ge dig! Blä!

Gröt? Inte potatis... Okej då, jag provar väl då. För din skull mamma....

Uuuuhhhuuurrrkkkk!!!

Ok, erkänner, riktigt så äckligt var det inte. Bara nästan. Helt klart lite mindre läbbigt än den där potatisen i alla fall....

Snälla läsare, hjälp mig! Prata förstånd med dom, så vi kan lämna det här tramset bakom oss. Det duger gott med bara mjölk! Mjölk är gott! ...och bra för tänderna! (om man har några) Det funkar finfint med mjölk! Jag behöver verkligen inte mer variation än så! Säg till dom, snälla!

Adrenalinkickar och bildäck

En lördag på sjukan kan det bli om man vaknar och Väsorna flyttat in i dina luftrör. Detta hände mig igår. Pappa tyckte att Väsorna påminde om Astmaväsor. Mer än så behövde han inte säga om det, inom loppet av en timme var vi hela gänget på akuten. Fast Skilo fick stanna utanför i bilen....

Först fick jag träffa en sköterska som såg till att väga mig och ta tempen på mig. Hon log och sa att jag såg välmående ut och så nöp hon mig i låret och sa "Vilka bildäck!". Jag kontrade med att spraya rummet brunt, träffade alla utom morsan. Fast så här i efterhand har jag insett att det var en komplimang hon gav mig.... Nåväl, tempen var bra och vågen hade pinnat iväg +240g (!) sedan i BVC-vägningen för 5 dagar sedan. Väger 7690 g, eller ja... gjorde igår i allafall...

Sen fick jag träffa barnläkare Lindhage, och vet ni, hennes leende var ännu större än Elisabeths - min BVC-tant. Det trodde jag inte var möjligt.... Barnläkare Lindhage ordinerade adrenalin-inhalering. Först en gång, sen fick jag komma tillbaka några timmar senare och inhalera 2 gånger till. Bläää, vad otäckt det var med en mask över hela ansiktet!!!

För att lugna oroade läsare. Den äckliga inhaleringen gjorde susen, mår mycket bättre idag.

Potatislunch

Idag har jag käkat potatis till lunch. En mycket märklig smakupplevelse måste jag erkänna...

Trots att vi samtalat innan om det som komma skulle, hade jag inte greppat riktigt vad som var på gång. Jag trodde det var de gamla hederliga AD-dropparna som kom på skeden. Men DET var det INTE! "Attans vad äckligt, vad i hela friden var det där????!!!" var min första tanke.

Men man får inte vara sämre än att man kan reflektera lite över sina upplevelser och kanske, bara kanske, omvärdera sina utlåtanden.....

På grund av överaskningsmomentet så var jag nog inte så vidare värst objektiv i min bedömning av potatisen som livsmedel. Ska ge det en ny chans i morgon så får vi se....

Kost och träning

Nytt år och nya tag. Har varit på BVC och fått lite kostrådgivning idag. Nu ska vi börja med kolhydrater och grönsaker och så ska jag glutenintroduceras också. Imorgon blir det nog lite potatis till lunch... oj vad spännande!

Och så var det träningen då. Det här käcka träningsredskapet har jag fått av mormor och morfar. Rackarns vilka benmuskler jag kommer få! Testade lite häromdagen men får nog äta några potatisluncher först innan jag får fart på den ordentligt...

På tal om träning, har fått mitt första jobb - som personlig tränare. Jag tjänstgör numera som 7,5-kiloshantel när pappa tränar biceps och triceps. Även han har tagit nya tag med träningen i år... Rätt roligt jobb faktiskt!

Samuel tipsar!

När man ska gå på kalas och inte är säker på att alla på kalaset vet vad man heter, då kan man ta på sig en tröja med sitt namn på. Jättelistigt för då slipper man säga vad man heter hela tiden!

Här är jag på födelsedagskalas i Kungslena. Mumsinamnam vad gott det var med marängswiss och hemmagjord chokladsås, supergoda bullar och kärleksmums - på returen förstås. Mmmmm.... det kallar jag kalas det! (Kanske inte så underligt att viktkurvan ser ut som den gör, när man får gå på såna kalas...)

Invägning 2008

Idag har jag varit på BVC och träffat Elisabeth igen. Hon var sig lik. Trots att maten var lite halvkass under vårt kaos i mellandagarna hade jag pinnat iväg rätt bra. Det var ingen tvekan om att Elisabeth var nöjd - hon log - som hon alltid gör när jag ligger på vågen. Idag visade den 7450g och måttbandet 63,5 cm. Kurvorna verkar ha stabiliserat sig i sina intervall nu. Längdmåttet i intervallet precis under medel och vikten i intervallet precis över medel. Ja, ja, något skulle jag ju få av mamma...

Samuel får proffsförstärkning

Idag hade jag förstärkning hemma. Pappa har varit hemma två veckor snart och de saknade honom på jobbet. Han var tvungen att åka dit några timmar för att hålla stället flytande. Hur skulle det gå?! Hur skulle jag kunna passa mamma och Kryckorna alldeles själv?! Men det löste sig. Först trodde jag det var en ängel som satt på sängkanten, men när jag gnuggat ögonen lite såg jag att det var tant Sara. Nästan samma sak. Hon är inte proffs på skadade ben utan på såna som jag, det märks. Hon är allatiders bra!

Tre nyanser av brunt...

Nu har jag fått lära mig hur man firar ut ett år och firar in ett nytt. Man börjar med att sätta på sig fina kläder och sitt bästa humör. Som av en tillfällighet hade vi valt samma klädtema för kvällen allihop. Det blir kanske så när man umgås så mycket som vi gör...

Jag har förstått att det är rätt vanligt att få besök av oinbjudna gäster just nu. Våra inbjudna gäster hade en riktig typ hemma hos sig så de kunde inte komma. Det slutade med att jag fick pappa till bordet istället. Det var riktigt trevligt faktiskt, fast jag fick jobba lite för att han skulle lägga ifrån sig besticken och ge mig sin fulla uppmärksamhet. En allatiders nyårsafton blev det! Gott Nytt År på er allesammans!